Frågetecknen är många. Hur kommer det sig att en spelare fostrad i Höken Basket, som hela sitt liv hejat på Plannja, stått i klacken och senaste åren varit på gränsen till en landslagsplats – erbjuds bättre villkor i en annan, betydligt mindre, klubb i Sverige? Högre lön, mer speltid, större roll och uppskattning.

27-åringens resa i basketkarriären har varit anmärkningsvärd och haft sina krokar. Från att komma upp som en jättetalang i Plannja 2008-2009, men inte lyckas slå igenom, för att sedan gå vidare till basketettan och norska ligan. Därifrån är det inte många som tar sig tillbaka till finrummet. Adam Rönnqvist lyckades. När skador uppstod 2012 i dåvarande LF Basket såg Charles Barton en chans att plocka upp en till synes bortglömd Rönnqvist som levererat fantastiska siffror i LF Future i basketettan.

Därifrån har kurvan mestadels pekat uppåt. När BC Luleå tog sitt första guld på tio år hade han en stor roll, närmare 26 minuters speltid och 13 poäng per match. Men i fjol var ett steg tillbaka. I båda kolumnerna, men framförallt vad gäller speltiden.

Det är bara att ta en titt i statistiken. Jämför spelare av Adam Rönnqvists kaliber och kolla sedan speltiden. Det blir tydligt att den Hökenfostrade guarden inte ges det utrymme som han förtjänar och behöver för att ta nästa steg i utvecklingen. Poängmässigt var han inte bland de 20 främsta i ligan i fjol – men faktum är att han var den farligaste svenska guarden. Nu kanske ni drar till med att såväl Martin Pahlmblad som Mikael Lindquist, Andreas Person och Valter Lindström satte upp större siffror. Jo, visst är det så. Men dessa fyra spelade också betydligt mer än Adam Rönnqvist.

Effektivitetsmässigt gjorde Rönnqvist 1 poäng var 110:e sekund han var på planen. Martin Pahlmblad behövde exempelvis 142 sekunders speltid per poäng och Andreas Person 156 sekunder.

Rönnqvists snitt är betydligt närmare ligans allra främsta guarder som Arik Smith (102 sekunder) och Brandon Rozzell (104 sekunder). Han hade samma snitt som Borås hyllade guard Nimrod Hilliard och utklassade exempelvis Jämtlands Preston Purifoy (160 sekunder).

Purifoy som han för övrigt ersätter i sin nya klubb. Det är bara att gratulera Jämtland som har lyckats värva en scorer av Adam Rönnqvists snitt. Ur ett Moneyball-perspektiv är det faktiskt ett genidrag av coachen Torbjörn Gehrke. Sett till siffrorna kan man matematiskt se att om Adam Rönnqvist får samma roll och lika mycket speltid (cirka 31 minuter) som Preston Purifoy fick, så kommer Luleåkillen att snitta runt 17 poäng per match. Det är betydligt mer än vad Gehrke fick ut av amerikanen offensivt (som förvisso hade en stor uppsida med sitt rejäla försvarsspel). Det är också betydligt mer än vad de flesta lag får ut av någon guard överhuvudtaget. Endast Arik Smith var bättre än så i fjol. Överlag är 17 poäng per match något som kvalificerar dig som en topp 5-spelare i ligan i just den statistiken.

Visst, Jämtland får säkerligen betala ungefär samma som man hade gjort för en import – men då får man också en spelare som inte behöver acklimatisera sig till Sverige, som inte är någon chansning, som kan bli en fansfavorit och som i längden kan locka fler svenska spelare till klubben.

Så återigen är frågan, hur kunde BC Luleå slarva bort en sådan tillgång för klubben? Det får bara inte ske.

På sätt och vis påminner det lite om Christopher Ryan som aldrig fick den stora roll i Luleå som exempelvis Borås erbjöd. Och som heller inte levererade lika bra som den säsongen söderut. Nu blev han visserligen Luleå trogen hela sin karriär förutom just den svängen – men liknelsen finns ändå där. Inte ens under åren när klubben missade SM-finaler vågade man satsa fullt ut på sin egenfostrade stjärna.

Nu står BC Luleå inför en ombyggnation efter silvret i maj. Tom Lidén, Anton Saks, Quinton Upshur och Yannick Anzuluni lämnar, inget officiellt besked har kommit kring Brandon Rozzell, men han blir heller inte kvar. Denzel Andersson går i utlandstankar och nu försvinner alltså Adam Rönnqvist. Det hade varit lättare att smälta om han fick chansen ute i Europa. Men att Jämtland lockar så mycket att det trumfar BC Luleå är lite svårt att ta in.

Det behöver utvärderas varför det blev på det här viset och jag hoppas verkligen att klubben har mer självinsikt än den officiella ursäkten att Rönnqvist inte var intresserad av någon annan roll, utan att det handlade om ett miljöombyte.

I så fall får man nog fundera på vad i Luleås miljö som inte är trivsamt just nu.