Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Sommaren 69

Råneå LULEÅ.  Sommaren (juni-juli-augusti) 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan. I början på varje månad under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen. 

I början på juni månad 1969, dryga månaden efter muck i Kiruna, började jag så sakta att acklimatisera mig som kommande Lulebo. Jobbade på Sparköp och körde en gammal folkvagnsbuss dagligen mellan Luleå-Älvsbyn och Boden. Ett intermezzo var när bussen tappade bromsarna på krokvägarna mellan Älvsbyn och Boden. Det fiske som skedde under min sista arbetsmånad (juni) var att jag och en gammal polare fiskade en hel del i Lulsundskanalen med mask och fick jättefina abborrar upp mot halvkilot. Förutom detta hittade vi trevliga flugfiskesträckor ute i Gäddviksströmmen. I slutet på månaden lyckades vi också få några skapliga harrar på torrfluga. Intressant kunskap kan vara att Luleå kommuns absolut största fisk är tagen i just Gäddviksströmmen, en stör på cirka 90 kilo, detta i början på 1900-talet. Detta i sin tur berodde på att ryssarna en gång i tiden gjorde försöksutsättningar i Östersjökomplexet, framför allt i Finska viken. I mitten på månaden avslutades jobbet och jag for hem till Jämtland.

Sommaren 1969 var en lycklig tid i mitt liv, fiske var och varannan dag, en sommar som slutligen stämplade in mig som fjällfiskare. För er som känner till Jämtland handlade det mest om fjällen på Hotagen, oftast från Valsjöbyn, upp mot Gäddede och fram mot Strömsund, ett område som fullkomligt kryllar av bra öring- och rödingtjärnar. Minnesvärt är hur som helst det egenartade torrflugefisket på röding i Rengströmmen utanför Valsjöbyn i västra Jämtland. När det gällde gårdagens musik så var det-åtminstone för mig och mina gelikar-The Rolling Stones som gällde. Djupt tragiskt var därför den 3 juli när nyheterna gick ut att stones-medlemmen Brians Jones hade hittats död. Inte fullt tre veckor senare satte astronauten Neil Armstrong ner fötterna på månen. En ny tid hade randats.

I början på augusti mognade hjortronen som aldrig förr. Flera dagar i rad plockade vi i familjen mellan 20-40 liter per dag.?! ”Lagen” var den att inget bär fick plockas som var det minsta omoget. Riktigt mogna hjortron kallades i Jämtland för mylta och den sylt man gjorde på dessa läckerheter kallades oftast myltgröt. Den blev så pass finfördelad att vi för det mesta hade sylten i glasflaskor och inte på burkar. Fredagen den 25 juli var det baluns i byn (Valsjöbyn). Pajala-Hasses stod för trevnaden.

Den 18 augusti började jag på lärarhögskolan i Luleå, sommaren tog slut och allvaret tog vid. För att slå av mig en viss dumpenhet såg jag filmen ”Ådalen-31”.  Inte blev man gladare av den.                                                                                                  gunnar@westrin.se

Något om sommaren 1969;

23/6               Albert Viksten död.

  3/7               Brian Jones i Stones död.

20/7               USA till Månen.

21/7               Neil Armstrong först på Månen.

17/8               Filip Bleiberg, världens längst levande hjärtbytespatient avled.

18/8               Började på lärarhögskolan i Luleå.

Bild;              Fjällfiskeäventyrens år.

Ekologiska funderingar

Råneå Människan styr över det mesta, till och med över biologiska självklarheter.

Så länge som ekonomin går före ekologin har naturen ingen chans.

Redan tidigt i mitt liv började jag förstå att naturen/biologin och ekologin var viktiga byggstenar för alla organismer, men lätta att skada och negativt påverka. Under de år vi debatterade en utbyggnad av våra kvarvarande outbyggda älvar, där Råneälven blev den verkliga slagpåsen, kände jag direkt att ”så länge som ekonomin går före ekologin har naturen ingen chans”.  Den meningen halkade ur mig i en talarstol i Råneå aula i mitten på 80-talet, då Råneälven verkligen låg pyrt till.

Tyvärr är att innebörden i den meningen fortfarande har full aktualitet, med råge. Frågan som kvarstår är hur länge mänskligheten kan urholka klotet innan det är för sent för ”reparationer”. Vi är ju trots allt en del av helheten/ekologin och har inte mandat att sitta på den där höga piedestalen och bestämma vilka organismer som ska leva och vilka vi inte behöver. I vår tid har vi redan paketerat många organismer i fack, som ”onödiga” och ”viktiga”, dvs betydelsefulla för människans fortsatta verksamheter/föda.

Om vi tittar till de debatter som gracerar och har förekommit, känns laxen vara gynnad före många andra arter av fisk. Vem bryr sig om en stensimpa? Torsk- och ålbestånden trodde vi var hur stora som helst? Nu ser vi katastrofen. Girigheten blev till slut ekonomiskt bortfall.

Skogsbolagen orerar över hur älgen äter upp tallplantorna. Vi måste skjuta mer älg, ekonomi före ekologi. Härom året sköts det bort en massa vinterälgar kring Överkalix. Gjort i en handvändning. Skogsbolagen äger! Ekonomi före ekologi! Tog man reda på varifrån älgarna kom? Var det vandringsälgar från Sarek? Hur som helst, de kom inte hem igen, det blev tomt i den ekologiska nischen de kom från. Den tanken har jag aldrig sett vara redovisad.  Ekonomi före ekologi.

Generellt anser jag att vi har svårt att tänka i större enheter/helheter. Allt behövs för att allt ska fungera, en självklarhet som alla gånger inte längre funkar som önskvärt vore. Balansgången är svår. Ska vi spränga bort ännu ett berg för att ge jobb i tjugo år? Men sen då? Vem gräver igen gropen och ser till att kontaminerat grundvatten inte hamnar i nationalälven Kalixälven? Många frågor, få svar.

Avslutningsvis; Genom alla åren på debattgolvet har jag anat att politiker alla gånger inte lyssnar på vad forskare har att säga. Ett praktexempel är decimeringen av vår östersjötorsk. Även här har ekonomin gått före ekologin. Nu vet vi hur det gick. 

 

-Gunnar Westrin -   

 

BILD; Älgen har oturen att tycka om tallplantor.   gunnar@westrin.se

Pier och gäddan

Råneå En mästare på gäddfisket.

Den 24 januari startar jag upp årets månatliga krönikor med ett möte med Pier Rynbäck från Råneå, en fiskeintresserad kille som är sällsynt skicklig på det vi idag kallar predatorfisket, det vill säga ett fiske på i första hand gädda, abborre och gös, dvs rovfiskar som vi felaktigt har kallat gruppen.  Predatorfisket har blivit det nya stora begreppet inom både nationellt och internationell sportfiske. Pier är en som verkligen har tagit sig an den delen av fisket med den äran. Pier föddes och växte delvis upp i Puoltikasvaara i närheten av Kaitumälven och det var pappan som lockade med honom och bröderna på fisket. Efter det att familjen flyttat till Råneå blev Råneälven det självklara vattendraget för brödraskaran.  Pier började i min klass på mellanstadiet och resten kan väl sägas vara historia. Kuriosa är i alla fall att alla tre bröderna har fått gäddor i Råneälven mitt i byn på över 12 kilo.  Paradiset var funnet. Då träffs vi den 24 januari, mitt i vintern men nära till fiskedrömmarna.

BILD; Pier är en erkänd mästare på att fånga stora gäddor.                  Gunnar Westrin

gunnar@westrin.se  

info@prfoto.se  

www.prfoto.se

Reklam

Råneå REKLAM!

Årets (2019) reklam i brevlådan var något lättare/mindre än 2018. Årets ”skörd” under den sista månaden innan jul, dvs 24/11-24/12 var nästan exakt 3,5 kilo. Statisk visar att vi är ungefär 5 miljoner hushåll i landet.  Hur många brevlådor vi har kan vara mer osäkert. Om vi enkelt räknar på detta blir minimisumman ca 17,5 miljoner kilo!? En statistik man kan bolla med hur mycket som helst. Hur många träd skulle den siffran motsvara, även om en hel del av papperet har tagits från återvinningen?  Samtidigt måste man lägga till förtjänsterna, ex för de som bär ut reklamen, som privatpersoner, Post Nord mf? Reklammakarna tjänar sina pengar och naturligtvis handeln. Intressant skulle vara att veta hur reklamen läsas och hur mycket hushållen tjänar. Har en känsla av att den största förtjänsten ligger hos producenterna och inte hos konsumenterna?  Liksom själva grundidén. Reklam på papper i brevlådor eller reklam på webben?  

Avslutningsvis; Reklamhögen den sista månaden 2019 har minskat något med åren, från rekord upp mot fem kilo till årets 3,5 kilo. Antingen har reklamen avmattats via brevlådan eller så har delen på webben ökat?  Om så skulle vara fallet kan man tänka sig att den äldre generationen läser reklam från lådan och att den yngre tar in budskapet på webben, ngt generaliserande? funderar en lekman.

gunnar@westrin.se             Gunnar Westrin.

BILD; Årets skörd (24/11-24/12- 2019).        

Sjuka fiskar

Råneå Sjuka fiskar.

Läser om flera sjuka fiskar i våra vatten och att även öring och sik har drabbats. Jag blir inte alls förvånad, bara ledsen och förbannad. Vi kan inte längre köra rejset med att det är normala cykler, framför allt inte när ”sjukan” också sprider sig över arterna. Flera forskare, bland annat kemiprofessorn Lennart Balk, har visat att det är b-vitaminet Tiamin som fattas, allvarligt eftersom ämnet styr det viktigaste funktionerna i kropparna, inte enbart hos fiskar utan även hos däggdjur och människor. Har en känsla av att forskare inte alltid tas på fullaste allvar. Ett problem som kan uppkomma, och som sinkar framstegen, är att olika forskare inom samma gebit och problematik, alltid måste kämpa och fajtas om den personliga åsikten, även mot andra forskare, vilket försenar framstegen. Nu måste staten öppna pengapåsen och se till att forskarna får gå hela linan ut. Vi kräver svaret; Varför minskar Tiaminet?! 

Sommaren 2015 var inget undantag. Polaren och jag var sedvanligt uppe på Sandåslandet norr om Kiruna och fiskade ibland annat i kvoterade favoritån Tavvaätno (Davvaeatnu). Under den veckan fick vi 5-7 harrar som var anfrätta med stora ”mögelfläckar” på kroppen, stora som gammeldags femöringar. Vi hittade också en död gädda på stranden som var översållad med samma epidemi. Detta har jag påtalat. Då ska ni veta att detta var första gången som jag såg eländet på Sandåslandet, efter mer än 40 år på trakten. Även 2017 hittade jag några smittade fiskar och en död harr med samma åkomma efter stranden.

Under året 2015 fick jag också flera påringningar om döda harrar efter Lainioälven, samma system som Tavvaätno. Även så vinglande fiskar som var nära döden rapporterades? För första gången sedan jag kom till detta fantastiska vildmarksland, dvs under lumpen 1968, för att därefter vara där kontinuerligt sedan 1971, gick laxen hela resan upp till början på Tavvaätno. Detta skedde också 2015. Den mest häpnadsväckande påringningen var en observation i greningen Kaitumälven/Kalixälven, där flera ruttnande laxar blev ”kalasmat” åt bland annat skrakar. Skräcken var att runt de surnande fiskarna, och i räjongerna i närheten, flöt det också ett antal döda skrakar och skrakungar?!

BILDEN; Smittad harr.     gunnar@westrin.se             Gunnar Westrin.       

Harrkyssen

Råneå Anekdot för januari 2020.

Jag har genom åren haft ett särskilt årstema på bloggen här på NSD, förutom alla nyhetsinslagen och personliga kommentarer.  Det år som nu nalkas blir inget undantag. Vissa år har jag haft månadens fiskeprofil, olika flugmönster och senast har det handlat om året 1969. Nu hade jag tänkt mig att bjussa på en anekdot i den första bloggen varje månad. Anekdot kan betyda en kort historia, gärna med lite humor. Det har ju onekligen hänt ett och annat genom alla åren…och naturligtvis är allt sant. 

HARRKYSSEN.

Jag kommer inte längre ihåg varför några fiskekompisar och jag började med fasonen att kyssa den krokade harren på huvudet innan den släpptes tillbaka. Någon form av kärleksförklaring var det säkert. Nåja, nu var det enbart harren som fick sig en puss utan även andra arter, som både öringar och rödingar.

Minns Ni att för länge sedan hade vi Café Luleå på TV. Dåtiders jobbade den kände naturfilmaren Göran Emerius på Sveriges Television i Luleå, en enorm tillgång för företaget. En dag fick han i uppgift att åka till Tornedalen för ett möte med mig. Café Luleå ville ha en liten filmsnutt om harrfisket i en speciell jokk och jag skulle sköta spöet. Det fick bli min gamla favorit Isojoki mellan byarna Ylinenjärvi och Soukolojärvi.  Dagen var vacker, ljudteknikerna fixade ljudet och Göran trimmande kameravinkeln. Kameran rullade på, allt medan Westrin svingade ut flugan över det lilla bäckselet. Här kan inflikas att det alltid är svårt att få en fisk till hugg, framför allt när man står framför en kamera. Jag vet av erfarenhet efter en del filmer i genren.

Den här gången gick det i alla fall relativt snabbt undan och när den första harren sopade på kändes jobbet redan vara gjort. Försiktig krokade jag av fisken och kysste den som vanligt på huvudet. Då gick plötsligt alla propparna;

-Va fan gör du! Skrek Göran och stannade snabbt kameran. Ska du bita ihjäl den?! Tumultet lade sig så småningom och nya statuter anslogs.

- Gör inte det där igen, mumlade Göran med visst eftertryck. Ta en ny harr, kroka av den som vanligt folk gör och släpp den sedan. Thats it! Enkelt som en plätt.

Så enkelt var det nu inte och jag minns fortfarande hur jag fick slita för nästa fisk. Det tog minst en timme och kallsvetten lackade nog inte bara hos mig.

Några år senare gjorde SH-Vision med fd SvT-filmaren Stefan Holm i spetsen en film för TV2 som hette  ”Från fjäll till kust - en flugfiskeresa i Norrbottens län”. Vi var tre om den filmen, Stefan filmade, salig Mats Hagberg redigerade och jag fungerade bland annat som speaker och textförfattare. Filmen visades på TV2 den 27/6 och 31/12 1994.

Aftonbladet jämförde oss med ”Grabbarna på Fagerhult”, populärt TV-program i början på 90-talet (Jan Guillou, Leif GW Persson och Pär Lorentzon). I texten klargjordes också att det var ovanligt korkat att kyssa fiskar och att en engelsk studie hade visat att man kunde få i sig en dödlig bakterie. Ridå!

 

gunnar@westrin.se             Gunnar Westrin

  

BILDEN;  Norrlandsvarianten av grabbarna på Fagerhult; Stefan Holm, salig Mats Hagberg och Gunnar Westrin under inspelning  av ”Från fjäll till kust” 1992.  

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

BLOGGAR