Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Ingen dans på rosor


Eva Nordmark, född och uppvuxen i Luleå, blir ny arbetsmarknadsminister. FOTO: TT

 

24 januari 2018 utnämndes Eva Nordmark till riddare av den franska förtjänstordern, Ordre National du Mérite. Hon belönades för att ”genom sitt beaktansvärda arbete stärkt värderingar som Frankrike och Sverige delar” samt för sina ”insatser för att främja jämställdhet och dialog inom sociala frågor”.

”Orden är ingen överdrift”, skrev jag på NSD:s ledarsida dagen efter.

Jag pekade på Eva Nordmarks fina facklig-politiska karriär och hur hon flyttat fram TCO:s positioner i samhällsdebatten. TCO är snart en större facklig centralorganisation än LO.

Det har så klart noterats även av regeringschefen Stefan Löfven (S) och därför är det ingen överraskning att Eva Nordmark nu tar plats i regeringen som arbetsmarknadsminister.

Uppdraget blir dock ingen dans på rosor. Det sker en avmattning på arbetsmarknaden, vilket ökar behovet av närings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsförmedlingen är föremål för stora förändringar och arbetsrätten ska reformeras, enligt Januariavtalet.

Det känns dock som att Eva Nordmark är rätt person för att hantera de svåra uppgifterna.

Hon har lång erfarenhet av att jobba med arbetsmarknadsfrågor, samtidigt som hon är en kompromiss- och samarbetsinriktad person som har lätt för att tala med både fack, arbetsgivare och politiker från andra partier.

Det är egenskaper som kommer väl till pass i dagens splittrade politiska landskap. Då gäller det att kunna samverka och jämka samman många olika intressen.

Varken Putin eller Trump


Utrikesminister Ann Linde och statsminister Stefan Löfven finns på plats under Palmedagarna i Folkets Hus, Stockholm. FOTO: TT

 

Helgen 16-17 november genomförs årets Palmedagar i Folkets Hus i Stockholm. På plats finns bland andra statsminister Stefan Löfven, utrikesminister Ann Linde och tidigare utrikesministern Jan Eliasson. Dessutom väntas ett antal internationella gäster från bland annat Turkiet, Filippinerna, Serbien och Belarus. 

Det är Olof Palme International Center som arrangerar och samlar fackligt-politiskt folk från hela Sverige för att diskutera hur den demokratiska arbetarrörelsen kan fungera som en kraft mot tidens auktoritära och högernationalistiska strömningar och visa att det finns alternativ till Putin och Trump.

”Det finns vissa grundläggande värderingar som vi måste fortsätta att slåss för och kanske inte anpassa oss alltför mycket efter andra. Det finns frågor som vi som rörelse brunnit för och kämpat för sedan väldigt lång tid och där finns det fortfarande ett väldigt stort engagemang”, säger Anna Sundström, generalsekreterare för Palmecenter, i en intervju i Aktuellt i Politiken inför helgens samling. 

Den internationella socialdemokratin har visserligen inte samma starka ställning som på 1970- och 1980-talen. Men genom att samarbeta med andra progressiva krafter (socialliberaler, gröna politiker och andra socialt orienterade krafter) kan socialdemokratin utöva ett inflytande över utvecklingen även i dagens värld.

Det kräver kompromisser och eftergifter som Januariavtalet i Sverige. Men sådana samverkanslösningar är ändå bättre än att Socialdemokraterna sätter sig på läktaren och låter högerkrafterna dominera och diktera villkoren för politiken.

Liberalerna samlas


Nyamko Sabuni (L) och hennes partivänner träffas i Västerås. FOTO: TT

Under fredagen inleder Liberalerna sitt landsmöte i Västerås. Det är partiets högsta beslutande organ och består av 183 ombud från hela landet plus representanter från ungdoms- och kvinnoförbunden.

Det ska bli spännande att se vilken riktning som diskussionen och besluten tar under helgen. Som jag noterar i en text på NSD:s ledarsida är Liberalernas vägval inför framtiden allt annat än givet.

Visserligen var det en klar majoritet i partirådet och partistyrelsen som gav klartecken till Januariavtalet med den S-ledda regeringen och C. Men det finns starka krafter som vill vrida den liberala politiken mer åt höger.

Till exempel vill valberedningen peta partistyrelseledamoten tillika regionrådet Anna Starbrink, som var en av de starkaste tillskyndarna av Januariavtalet. I en debattartikel nyligen har Starbrink dessutom tydligt markerat att hon är fortsatt stark motståndare till samarbete med Sverigedemokraterna.

Därför ska det bli intressant att se hur landsmötet kommer att behandla Starbrink, liksom andra frågor. Det blir en fingervisning om hur vindarna blåser just nu i det liberala partiet.

Dock är det inte troligt att avgående partistyrelseledamoten Jens Sundströms förslag om att slå ihop L med C blir ett stort debattämne under helgens liberala sammankomst. Antagligen är det fortfarande alltför kontroversiellt för de flesta  partiaktiva.

Som jag skriver i NSD:s ledare 12 november finns dock skäl för Liberalerna att begrunda denna idé. Opinionsmätningarna talar sitt tydliga språk.

Liberalerna ligger nära fyraprocentsspärren till riksdagen. I det tuffa läget kan det bästa alternativet, trots allt, vara att rädda en del liberala röster i riksdagen genom att gå samman med Annie Lööfs parti. 

På plats i Bryssel

 

Under tre dagar denna vecka befinner jag mig i Bryssel. Den nya svenska S-gruppen i Europaparlamentet (Heléne Fritzon, Johan Danielsson, Jytte Guteland, Erik Bergkvist och Evin Incir) har bjudit in mig och en grupp andra S-redaktörer för att berätta om sitt arbete.

Noterbart är dessutom att det i dag, onsdagen 13 november 2019, är exakt 25 år sedan Sverige folkomröstade och bestämde sig för att bli en del av EU (Europeiska unionen). Något som jag uppmärksammar på ledarsidan i dagens NSD.

Glädjande är också att stödet för det svenska EU-medlemskapet alltjämt är mycket starkt. Människor ser att det finns både politiska och ekonomiska fördelar med att vara en del av den europeiska gemenskapen.

Till exempel visar en aktuell rapport från EU-kommissionen att Sverige varje år tjänar omkring 300 miljarder kr på att vara en del av EU:s inre marknad. Den fria rörligheten för arbetskraft, varor, tjänster och kapital är helt enkelt till stor nytta för Sverige och övriga medlemsländer.

Musikpolitiken i fokus

 
Christer Nylander (L) och Lawen Redar (S) vill förnya musikpolitiken.

 

NSD:s ledarsida 30 oktober skrev jag om det svenska popundret och om hur lilla Sverige utvecklats till en av världens främsta musikexportörer. Jag pekade på de samhällsstrukturer som gett unga talanger chansen att växa och utvecklas.

Nu blir musikpolitiken även ett ämne för debatt i riksdagen. Under onsdagen arrangerar Christer Nylander (L) och Lawen Redar (S), ordförande respektive vice ordförande för riksdagens kulturutskott, ett seminarium om svensk musikpolitik.

I ett pressmeddelande konstaterar den liberalsocialdemokratiska duon att det gått 30 år sedan riksdagen formulerade en musikpolitik. De pekar på framgångarna men att det nu krävs nya tag för att stärka det svenska musiklivet.

”Konkurrensen har hårdnat, satsning på talanger har minskat, kulturskolan utmanas i regioner och kommuner och våra livescener har svårt att gå runt”, framhåller Nylander och Redar.

Med andra ord: Det finns saker och ting att diskutera under dagens seminarieövning. Sverige kan inte slå sig till ro och förlita sig på gamla meriter.

Spanien väljer väg


Stefan Löfven ger sitt stöd till partikollegan Pedro Sánchez. FOTO: TT

 

Söndag 10 november är det dags för Spanien att gå till val. Igen.

Det blir det fjärde valet på lika många år och visar att nyval inte är en effektiv lösning på komplicerade parlamentariska lägen.

Opinionsläget är ungefär detsamma som vid valet i april. Socialdemokratiska PSOE är alltjämt störst men långtifrån egen majoritet.

Med all sannolikhet kommer det spanska parlamentet att se ut ungefär som tidigare, med vissa mindre förskjutningar.

Det betyder att det kommer att krävas nya samarbetsformer för att skapa en handlingskraftig regering i Spanien. Premiärminister Pedro Sánchez behöver, precis som partikollegan Stefan Löfven i Sverige, hitta någon form av bred lösning i politikens mittfält.

Mittenhögerpartiet Ciudadanos öppnar nu även för en sådan. 

”Vi måste mötas för att sätta det som enar oss framför det som delar oss”, sa Ciudadanos ledare Albert Rivera nyligen i ett tal inför partikollegor i Madrid.

Rivera föreslog dock inte en koalitionsregering, utan en "bred nationell pakt" mellan PSOE, Ciudadanos och konservativa Partido Popular (PP) för att partierna gemensamt ska ta sig an vård- och utbildningsfrågor, samt krisen i Katalonien.

Om det är en framkomlig väg återstår att se. Klart är i alla fall att det mest spännande i Spanien inte kommer att ske på valdagen 10 november, utan i regeringsförhandlingarna som väntar veckorna och månaderna framöver.

Valet i sig självt kommer inte att bryta det politiska dödläget. Grunden är istället att partierna börjar tala med varandra och inser att det krävs en stor dos kompromissförmåga, en hel del samarbetsvilja och ett rejält stycke pragmatism för att ta sig framåt.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Tre DM-guld i futsal 2007-2009 (som ledare).
Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

BLOGGAR