I Köpenhamn fortsatte han till Helsingör, men inte med tåg. Järnvägen mellan städerna var ännu inte klar.

Det blev färja som lade till i Skodsborg, Rungsted och andra hamnar längs Öresunds västkust. I Helsingör tog han hästskjuts till Hornbæk, där han och andra konstnärer slagit sig ned.

De hyrde rum hos fiskarna i kvarteren nära hamnen. När förbindelserna mellan Köpenhamn och Hornbæk förbättrades blev fiskeläget populärt bland välbärgade Köpenhamnsbor. Priserna steg. Konstnärerna hade inte råd att bo kvar. De flyttade till norra Jylland och blev kända som Skagenmålarna.

Artikelbild

Pierre Bonnards ”Matsalen” är från konstnärens hem i Vernon dit han flyttade 1912. Målningen är från året efter. Ljuset från trädgården belyser rummet där kvinnan ger en bit mat till hunden, vars nos skymtar ovanför bordskanten.

Stiger av tåget på Østerport. Min konstvandring går diagonalt genom centrala Köpenhamn.

Start på Hirschsprungs samling och sedan SMK hundra meter bort i Østre Anlæg. Genom nästa park och ut från Rosenbergs have till Købmagergade, förbi Strøget till Gammel Strand och vidare till Glyptoteket. Fyra museer med utställningar av danska, tyska och franska konstnärer.

P.S. Krøyer målade verkligheten där han levde. Det var en tuff tillvaro för fiskarna och det syns på målningarna från Hornbæk.

Inte lika ansträngande för konstnärerna. Under de ljusa årstiderna var det utomhusmålningar.

Artikelbild

Donna Huancas målningar och målade kroppar på Contemporary Copenhagen.

När höstmörkret kom sökte målarna sig inomhus. I somras bodde jag en vecka i Skagen. Besökte museet och hemmen där Anna och Michael Ancher och P.S. Krøyer bott. En stillsam livsglädje med återkommande inslag av sorg och tristess var mitt intryck. Närhet blir min tanke framför målningarna från Hornbæk.

En kort vandring genom parken och jag står framför Hammershøis målningar. Konstnären, samtida med Skagenmålarna, målade mest rum, samma slags rum hela tiden. Tidens mörka lägenheter var fyllda med möbler, målningar och textiler. Hammershøis hem var ljusa och spartanskt inredda. En bortvänd kvinna, konstnärens hustru, finns med på många verk. Aldrig i konstnärshistorien har en nacke blivit så kärleksfullt gestaltad.

Artikelbild

P.S.Krøyers målning från Hornbæk. Som synes på de välfyllda korgarna var det ett lyckat fiske.

I Hammershøis målningar har tiden stannat. Ingenting händer. Ingenting har hänt. Ingenting kommer att hända. Att betrakta är att uppleva en stillsam glädje över att en stund få sjunka in i en annan tid.

Sneddar över gatan och in i Rosenbergs have, över Gothergade, vidare till Købmagergade och förbi Strøget och ner till ett av mina favoritmuseer. Gammel Strand är att stiga in i ett hem översvämmat av kärlek till konsten, alltid med spännande utställningar av mindre uppmärksammade konstnärer.

Artikelbild

Gammel Strand ligger vid kanalen mittemot Christiansborg och Thorvaldsens Museum.

Här såg jag verk av och samtalade med en sällsynt sympatisk David Lynch. Nu ser jag för första gången målningar av den tyske konstnären Hans Purrmann, samtida med och nära vän till Matisse.

De reste tillsammans och målade samma motiv, några av Matisses verk finns på utställningen, för att visa att konstnärerna målade sin tid och sina platser och att tiden och platserna skapade sina konstnärer.

Artikelbild

Innan P.S. Krøyer och andra konstnärer blev kända som skagenmålarna bodde de i Hornbæk, strax norr om Helsingör

Flera målningar av Hans Purrmann är lika bra som de av Matisse, några är bättre.

Vilken färgglädje skapat under en tid när människor på grund av krig och kriser ständigt tvingades byta länder för att överleva.

Artikelbild

En av flera nakenstudier av den tyska målaren Hans Purrmann som visas på Gammel Strand.

Till glädje för sentida betraktare som ser hur de skiftande platserna påverkade Purrmanns konst.

Stilleben, människor och landskap, stora breda penseldrag och en färgbegeistring som smittar. Underbart, helt enkelt.

Artikelbild

Vackert väder vid bassängen utanför SMK (Statens Museum for Kunst).

Gammel Strand har haft flera utställningar med anknytning till Matisse. Hoppas museet i framtiden kan visa hur Richard Diebenkorn inspirerades av Matisse.

Från Gammel Strand går jag längs kanalen till Marmorbron, tar till höger på Ny Vestergade och är efter tio minuter på Glyptoteket.

Artikelbild

Kustlandskap nära Cassis i södra Frankrike. Målning av Hans Purrmann.

Fikar.

För att museets café är ett av de bästa i Köpenhamn.

Artikelbild

Hustrun Ida sitter modell på många av Willem Hammershøis målningar. Det ovanliga med den här målningen är att dörrarna till två angräns- ande rum står öppna.

I en av salarna högst upp i tillbyggnaden hänger en målning jag aldrig missar under mina besök. Att betrakta Pierre Bonnards målning ”Matsalen” är att upprätta en direkt förbindelse till mina barndomssomrar. Det finns en harmoni i den vardagliga scenen, trots eller tack vare de minst sagt speciella färgerna. För 27 år sedan hade Louisiana en utställning med Bonnard. Det har varit en lång väntan.

Lämnar Glyptoteket. Står på Dantes Plads. Orkar jag en utställning till? Tar buss 9A till ändhållplatsen på Refshaleön.

Artikelbild

Bilden är tagen från café Norden. På Ströget skymtar Storkfontänen. Till vänster ligger Højbro Plads och andra gatan till höger är Gammel Strand där museet med samma namn som gatan ligger.

Stiger av och går några hundratals meter till Copenhagen Contemporary. Vilken tur du har, säger kvinnan i receptionen. Turen är att föreställningen just ska börja. Föreställningen är två nakna kvinnor som mest står stilla, men emellanåt långsamt vandrar mellan de flera meter höga oljemålningarna. Kvinnorna är målade i orange och blått, med tjockt vitmålat hår.

Det är vackert och rofyllt och det märks i den stora utställningshallen. Det är tyst.

Artikelbild

En typisk målning av Hammershøi. En återhållsam färgskala och extrem fokusering på ljuset.

En hyllning till den nakna kroppen och en mässa för konsten.