Engström var flitigt verksam i norra Sverige. Regelbundet gästade han sin vän Hjalmar Lundbohm och via honom blev han en del av Kirunas historia.

Tre teckningar från ett tidigt besök finns med i Curt Perssons storverk om Lundbohm: En kåtaställning, en vådlig forsfärd i Vakkokoski och en rodd över Torneträsk. Teckningarna publicerade Engström först i egna tidningen Strix och sedan i litterära debuten ”En bok” 1905.

Uppdragen åt Lundbohm blev många. När klockstapeln invigdes hade Engström formulerat en inskription på stora klockan. Senare skrev han även en kantat till prins Eugens altartavla i samband med kyrkans invigning:

Artikelbild

| Hjalmar Lundbohm och Albert Engström var goda vänner.

”Strålande skugga af Gud! Rymdens öga!

Eviga himmelska eld! Sol du höga!

Skänk ditt signade ljus öfver vårt vinterland!

Skänk af din skönhets glöd och den mildhets värma

Gif af din kraft och det lif du sått, beskärma!

Lös bojan som källors och hjärtans flöden band!”

Engström valde också orden på Lundbohms gravsten:

”Åt Hjalmar Lundbohm, mannen av människodygd, människovännen, samhällsfrälsaren 1855–1926 – Till fosterlands båtnad blottade han bärgets skatter och skapade staden.”

I Kiruna kommuns konstsamling finns 33 originalteckningar av Engström, som var extremt produktiv som tecknare, målare och författare – och humorist.

På frågan om när han egentligen arbetade, svarade han: ”Så fort jag får en ledig stund.”

Han var inspirerad av författaren Mark Twain och vän med konstnärerna Bruno Liljefors och Carl Larsson. Av den senare blev han rent av kallad geni.

Liljefors hade han lärt känna i Uppsala, där han läste – fast inte enbart. Under ett av otaliga festrus hade Engström sönder en gatlampa, vilket fick professor Fritiof Holmberg att banna: ”Du har släckt en lykta och det tycker jag inte passar för oss studenter, som ska arbeta i upplysningens tjänst.”

Engström drev skämtidningen Strix från 1897, med mottot valt ur Havamal. ”Tål intet ont i världen, men var glad åt allt gott.” Han ansåg att skämttidningsredaktörens främsta uppgift var att driva med sin publik - men att samma publik skulle stå för driftkostnaderna.

Via tidningen introducerade han bland annat sin filosofiske figur Kolingen, samt begreppet Grönköping.

Ofta var brännvinet hans bränsle. I NSD fanns 1922 rubriken ”Albert Engström lär vara nykter när han skriver”, ansett alltså som nyhet.

Samma år gjorde han sin berömda affisch inför folkomröstningen om ett rusdrycksförbud: ”Kräftor kräva dessa drycker!” Nej-sidan vann med en procent.

Kort efteråt blev han invald på stol 18 i Svenska Akademien.

I tio år var han professor i teckning vid Konsthögskolan. Därmed besannades det Helmer Lång skildrar i ”Den unge Albert Engström”, om hur gossen som nyfödd den 12 maj 1869 fick ett lexikon lagt under kudden, varpå barnmorskan utbrast: ”Den pojken blir säkert professor!”

Engström var gift med Sigrid Sparre, men författaren Marika Stiernstedt blev senare hans stora passion. Relationen till hennes man Ludvig ”Lubbe” Nordström dog definitivt när Engström medgav att vänskap mellan kvinnor och män var omöjlig: ”Det måste ovillkorligen ske kopulation!”

Många år bodde han i Grisslehamn med alltmer vacklande hälsa. Han hade opererats redan 1917, men levde till 1940. På slutet sa han:

”För tjugo år sedan hade jag kräfta i magen – men nu känns det som om det vore en hel hummer.”