Nej, jag är varken islamofob, homofob, kolonialist, judehatare eller rasist. Dock försvarar jag upphovsrätten till skönlitterära verk. Det är författaren som äger verket, punkt slut. Därför ska inte någon annan gå över verket med rödpenna eller andra former av censur. Kritikern eller aktivisten har rätt att tycka, men har inte någon rätt till själva texten. Den äger författaren.

Jag har fått fundera i flera vändor varför jag blivit så upprörd över de som velat korrigera ordval i Astrid Lindgren eller Tintin. Rätt att tycka har alla, det ingår i det kulturella samspelet. Men när denna rätt övergår till att bli preskriptiv, och till och med biblioteken räddhågade svartlistar viss litteratur, för att vara politiskt korrekt, då darrar det i de upphovsrättsliga grundvalarna i mig. Det är som om någon retroaktiv princip skulle råda, där dagens tabubenämningar vad gäller ras, kön eller politik ska förändra verken i sig. Man kan kalla det för censur.

I flera av mina tidigare krönikor har jag använt Orwells ”1984” som exempel. I den, förvisso fiktiva världen, så gör staten fortlöpande om de narrativ som medborgarna matas med. Där finns ingen konstnärlig upphovsrätt, utan endast statens propagandistiska syften. ”Någon” kidnappar de konstnärliga narrativen.

Även om vi inte riktigt är i den totalitära stat, i alla fall inte i Sverige, som Orwell målar upp, så finns idag många motkrafter till författarens upphovsrätt, inte bara historiskt utan även i nutid. Indignerade röster vill skriva om författarens text till något annat.

Oavsett om du som kritiker, teaterdirektör eller något annat, tycker att den text du läser är kolonialistisk, samehatisk, antifeministisk, et cetera, et cetera, så kom ihåg att det inte är din text. Den tillhör författaren. Försöker du skriva om verket gör du dig skyldig till historieförfalskning. Din rätt att kritisera finns självklart där, men inte någon rätt att tala om hur verket borde ha skrivits.

I Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa” använder hon ordet ”lappar”. Ska vi i en eventuell nyutgåva byta ut textens ord mot ”samer”? Ordet ”neger” som jag på rent pin kiv använder i min förra diktsamling ”Leprakolonin”, ska vi tvätta bort det från alla texter som finns i kanon?

Gör man det är vi åtskilliga steg närmare ”1984” och även Bradburys ”Fahrenheit 451”.

Fundera också på detta: Vid en översättning av ett utländskt verk, eller en nyutgivning av ett äldre svenskt verk, ska då ett politiskt korrekt filter tillämpas? Många, många verk kommer då att korrumperas, och vara litteraturhistoriskt historiserande, det vill säga tillämpa ett nyligt begrepp på en tidigare text. Littvetarna borde göra uppror, men jag har dock, så här långt, inte sett så många reaktioner från dem.