I lördags var gatan inte fri – den var Äldrevårdsupprorets!

Om Rättvisepartiet (RS) hade respekterat att Äldrevårdupproret var och är en partipolitisk obunden sammanslutning hade detta aldrig hänt. Då hade inte Äldrevårdsupproret haft den här smutsiga efterbörden som nu figurerar i pressen. Att luleborna undrar är inte konstigt. Människor är besvikna, upprörda och förvånade över den naivitet som Rättvisepartiet visar. Gatan är fri tycker Liv Shange Moyo och Rättvisepartiet. ”Vi har också rätt att vara här”, säger hon under mitt under demonstrationen när hon blir tillsagd att gå undan med sitt partimaterial bland deltagarna. Och hon var inte den enda från Rättvisepartiet som figurerade mitt i folksamlingen.

Det är Äldrevårdsupproret som sökt polistillstånd för arrangemanget, ingen annan!

För egen del tycker jag att deras agerande är ett övergrepp på demokratin. Ett övertramp, ett inkräktande på en seriös och mycket viktig folkrörelse i sin linda. RS visar också på bristande politisk erfarenhet. Det är okänsligt, okunnigt och fullständigt oacceptabelt.

De borde inte gå runt i folkmassan med sina tidningar och upprop för Rättvisepartiets aktuella politiska frågor.

Det må vara så att Liv Shange Moyo som privatperson (inte som heltidspolitiker) har deltagit i planeringsmöten. Men de möten undertecknad deltagit i efter nyåret, har också tydligt markerat att rågången ska vara tydlig. Äldrevårdsupproret är partipolitiskt obundet. Måtte alla förstå detta. Men det har hon och RS bevisligen inte förstått!

Under tisdagen har det florerat ett antal inlägg på Facebook där RS gör sig till talesperson för Äldrevårdsupproret men är tillika avsändare. Detta i sig är också ett övergrepp och oförskämt mot alla dessa andra medlemmar i gruppen som lagt ned så mycket arbete på denna viktiga fråga. Måtte de aldrig, aldrig ge upp.

Lena Strand

Luleå