Skulle vittnesmålen från #meetoo komma från 1700-talets Stockholm så skulle denna täta berättelse vara den som får oss att begripa att det inte var bättre förr. Anna Laestadius Larsson återvänder till den tid som hon har skildrat i trilogin om Hedvig Elisabeth Charlotta.

I årets roman får vi möta Beata Charlotta som blott 16 år gammal gör sin debut på teaterscenen och i de mäktiga männens sängkamrar. Hon som kommer från en kammare med mor och syskon får chansen att försörja hela sin familj genom sin skönhet.

Den är lockande för alla dem som vill känna sig unga igen, men också farlig. Hon blir förvisad och får använda sig av sin skönhet för att ta sig fram genom Europa före den franska revolutionen.

Jag sträckläste ”Kurtisanen” och fick hela tiden bilder av vår nutid i huvudet. En Dominique Strauss Kahn, chef för internationella valutafonden i New York och anklagad för att ha våldtagit flera kvinnor i Frankrike och USA, Bill Clinton, president Mitterrand och Svenska akademins ”19:e ledamot” som till slut fick stå till svars efter många år. Män med mycket makt och alla chanser att komma undan, att klara sig från övergrepp på samma sätt som männen i 1700-talets Stockholm.

Den utsatthet som Anna Laestadius Larsson gestaltar kryper in på bara skinnet. Ingenstans finns det ett uns av förbarmande. Ingen person som håller sitt ord och som den unga kvinnan kan ha tillit till.

Anna Laestadius Larsson är en författare som tar reda på hur det var. Hon gör ordentlig research. Vi får verkligen följa med och se hur livet var när roddarmadamer tog sina passagerare mellan malmarna. När det var handkraft som gällde i de smala gränderna. När avståndet mellan dem som klev omkring i palatsen och de som slet på gatorna var lika stort som mellan de förfallna förorterna runt städerna och de lummiga villaområdena.

Då var livslängden dubbelt så lång för de rikaste, nu skiljer det 18 år mellan Vårberg och Mörby centrum på samma tunnelbanelinje.

Ja, jag gillar denna bok. Jag tycker att det är smått genialt att använda den tid som Anna Laestadius Larsson känner så väl efter sina första tre romaner för att gestalta den utsatthet som många människor får möta från morgon till kväll. Då upprördes inte många om majestätet ropade ta dem mellan benen tillskillnad från i vår tid när de flesta tycker att nuvarande amerikanska presidenten gjorde bort sig när han uttryckte sig likadant.