Varje dag sätter sig hundratals Norrbottningar i sina bilar och bussar, en del flyger och andra tar tåg till sina arbeten. En del kommer hem samma dag, andra om en vecka eller två. Arbetspendlingen är stor i länet.
Stefan Huhta bor i Karungi i Haparanda kommun och arbetar i Gällivare. Han är hemma en vecka och på jobbet en vecka.
– Det fungerar bra i allmänhet, jag började arbetspendla för att det fanns dåligt med jobb i närområdet. Jag hinner fundera en hel del i bilen när jag åker mellan. När jag har jobbvecka hinner jag inte så mycket annat, jobba, äta, handla, motionera lite, bastu och sedan sova, säger Stefan Huhta.
Han tror att bristen på arbete på hemorten är den vanligaste anledningen till arbetspendling.
– I dag är det nästan ett måste att pendla.
Stefan Huhta tycker att omkring sju mil är gränsen för att dagpendla.
– Dagpendlar man har man bara helgen på sig att göra allt hemma.
På jobbet i Gällivare kör han stora dumper, han sitter 2,5 meter ovanför marken med utsikt över landskapet. Med dumpern fraktar han material som berg och jord. Hemma i Karungi är han deltidsbrandman, har egen verksamhet inom skomakeri och skinnprodukter och har en gård med hästar, hundar och katter tillsammans med sambon. På gården bor också grannens hästar.
– Hemma får jag hålla på med mitt. Fördelen med att arbetspendlar veckovis är att jag är mycket ledig och hinner mycket mer när jag är hemma. Nackdelen är att man är långt borta om det händer någonting hemma.
