För snart tre år sedan den 5:e december – en helt vanlig måndag – fylldes pizzerian Lilla paradiset till brädden av Jokkmokksbor. Folk sjöng och spelade, skrattade och grät. De hade inte kommit för att äta pizza. De var där för att stötta pizzabagaren Danyar Mohammed som hotades av utvisning efter att ha bott i Jokkmokk i sju år.
– Det var fantastiskt vilket stöd jag fick. Folk sa 'vi vill inte att du ska försvinna', 'du får bo hos mig'.
Även kommunstyrelsen i Jokkmokks kommun stöttade. De skrev till migrationsdomstolen för att försöka förmå dem att ändra beslutet. I brevet stod bland annat "I vår kommun, Jokkmokks kommun, har en ung människa som bott och arbetat här i sju år fått känna på ett myndighetsutövande som visar sin värsta sida".
Manifestationen på pizzerian i Jokkmokk i decemberkvällen hade också lockat en mängd journalister från tidningar, tv och radio och Danyar figurerade även i debattinlägg om det svenska rättssystemet. Hans fall blev också prejudicerande för Migrationsdomstolen. Och inte nog med det. I april året därpå fick Danyar återigen uppmärksamhet då han gjorde en hjälteinsats vid en lägenhetsbrand i centrala Jokkmokk. Så, för cirka två år sedan, efter många turer och med juridiskt stöd från Centrum för rättvisa fick han till sist rätt.
All uppmärksamhet till trots, idag jobbar han kvar på pizzerian, det jobb som blev hans livs första sedan han anlänt till Sverige och Jokkmokk som sjuttonåring efter sin flykt från Irak.
Hur är livet idag?
– Livet leker. Det är en jättestor skillnad för mig. Jag är mycket lugnare och känner mig mindre stressad. Jag jobbar, tränar och umgås med kompisar.
Vilka framtidsplaner har du?
– Jag drömmer fortfarande om att någon gång öppna en egen restaurang, en egen pizzeria. Jag gillar att laga mat. Men först måste jag utbilda mig mer, i svenska framför allt.
Att starta en familj finns också som en självklar framtidsdröm för Danyar. Han har dock nyligen brutit med sin sambo och är snart på väg hem för att hälsa på sin mamma och sin bror och syster i Irakiska Kurdistan där det just nu är relativt lugnt berättar han. Sedan kommer han tillbaka till Jokkmokk för att fortsätta sitt jobb på Lilla paradiset – ett jobb som han älskar.
– Jag är så otroligt tacksam mot alla här i Jokkmokk. Jag kan aldrig ge tillbaka. Allt jag kan göra är att säga tack.
