GÄSTKRÖNIKA I slutet av februari fick jag, efter ett möte med Kommunal, möjlighet att följa med undersköterskan Erika Carlberg på två av hennes nattpass.

Erika jobbar på bemanningsenheten på Sunderby sjukhus och blir då placerad på olika avdelningar och verksamheter, vilket också gav mig möjlighet att se flera olika avdelningar och möta olika patientgrupper.

Det var två nätter i rad som innebar att jag fick känna på hur det är att ställa om dygnet, att sova när vi som jobbar dagtid normalt går till jobbet, för att under två till kanske fem nätter i rad orka vara vaken och jobba.

Efter nattpassen på sjukhuset – där jag fick följa med och ibland vara en extra hand eller gå och hämta något som behövdes till patienten – tar jag med mig många tankar, berättelser och samtal.

Det var möten där det blev tydligt att olika yrkesgrupper samverkar. Vårdnära service-medarbetare, sjuksköterskor, undersköterskor, läkare – alla bidrar de med sina erfarenheter.

Men under natten var det undersköterskorna och sjuksköterskorna som i första hand fanns där och tog ansvar. De kunde utifrån lång erfarenhet utföra en vård som lindrade och förbättrade livssituationen och möjliggjorde hemgång eller för några tillbaka till ett kommunalt omsorgsboende.

Det blev också tydligt att de som behövde en vårdplats på våra sjukhus är de som är mest sjuka, de med många diagnoser, de som många gånger har levt ett långt och ibland hårt liv utifrån livs- eller arbetssituation.

Det blev samtal om de olika villkoren mellan sjuksköterskorna och undersköterskorna när det gäller veckoarbetstiden som skiljer yrkesrollerna åt.

Detta är i grunden en fråga för arbetsgivarna och facken att förhandla om och som formas i kollektivavtalen. Men det blir också en arbetsmiljöfråga som arbetsgivarna behöver följa.

När jag efter dessa nätter kryper ner i min egen säng, efter sista direktsända nyhetssändningen på TV, och försöker läsa sidorna i boken som jag även försökt läste kvällen innan, för att jag somnar ifrån dem, så skickar jag en tacksamhetens tanke till vardagshjältarna på våra sjukhus som finns i vården och omsorgen.

Utan er skulle vi inte ha den tillgängliga, trygga och goda sjukvården vi har i Norrbotten och Sverige när det verkligen gäller.

Tack till er!