Olga Tokarczuk, storsäljande och stridbar polsk postmodernist, får Nobelpriset i litteratur för 2018. Med sin senaste roman på svenska river hon hål i de polska nationalisternas bild av historien.
"Jakobsböckerna" heter hennes litterära kraftprov. Den tusensidiga romanen kom hösten 2014 och hade redan före årets slut sålt i 150 000 exemplar i hemlandet. Romanen handlar om en judisk väckelserörelse på 1700-talet och skildrar ett okänt kapitel i Polens historia samt också om hur judarna upptogs i den kristna gemenskapen.
– Den är tätt förknippad med polsk nationalism och synen på vår historia – en bild som jag vill riva hål i, sade Tokarczuk till TT när hon besökte Sverige 2011.
– Det som har retat nationalisterna är framför allt hennes förmåga att avheroisera den polska historieskrivningen, framhåller hennes svenske förläggare Mikael Nydahl.
Sju av hennes titlar finns översatta till svenska. Däribland "Styr din plog över de dödas ben" som också ligger till grund för den polska regissören Agnieszka Hollands hyllade film "Villebråd". I april nästa år kommer hennes roman "Löparna" ut på svenska.
Olga Tokarczuk får priset för "en berättarkonst som med encyklopedisk lust beskriver gränsöverskridandet som livsform”.
Peter Handke tilldelas årets litteraturpris för "ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet".
I bok efter bok skildrar österrikaren hur verkligheten måste filtreras genom språket och om människans kamp för att dela sina erfarenheter genom ord som ofta klingar meningslösa eller falska i tider då politik, medier och underhållning manipulerar och korrumperar språket.
En av hans mest kända böcker är "Långsam hemkomst" (1979), där geologen Sorger upptas av "sökandet efter former" – vilket är precis vad Handke har ägnat sig åt.
Genom hela sitt författarskap har Peter Handke använt självbiografiska element, som i "Tankar om jukeboxen" från 1990. Boken "Berättelse om ett liv" handlar om en personlig tragedi: hans mammas självmord. Han har beskrivit hur språket i den ledde honom bort från verkligheten han ville beskriva.
De senaste åren har Peter Handkes litterära gärning överskuggats av det faktum att han i flera essäer och pjäser skrivit om resor i det forna Jugoslavien. Hans sympatier för den serbiska sidan var uppenbara.
Själv menade han sig ge en mer komplex skildring av världen. I Svenska Dagbladet sa han:
– Man ska inte bedra sig, de var skurkar allihop.