Det gör det svårt att hantera, men är ändå omtyckt; det blev belönat med 25 procent av rösterna när Språktidningens läsare för några år sedan fick välja sin favorit bland skiljetecknen.

Detta meddelat med anledning av att det är Semikolonets dag i morgon den 6 februari.

Det datumet avled nämligen typografen Aldus Manutius från Venedig 1515, mannen som introducerade semikolon i tryck 1494. Han använde det för att dels binda samman relaterade satser med olika innebörd, dels skilja ord av motsatt mening.

Artikelbild

Den 6 januari är det semikolonets dag. Hans Olov Ohlson skriver om det dubbeltydiga skiljetecknets historia.

Enligt Svenska språknämndens ”Svenska skrivregler” passar tecknet då en punkt känns för starkt avskiljande och ett komma för svagt. Det används ”mellan satser, normalt huvudsatser, som har ett nära samband med varandra. Semikolon följs av liten bokstav”.

Däremot är det fel med tecknet före uppräkning eller förklaringar; vid uppräkningar kan man dock ta till det för att skilja grupper från varandra.

TT-språket anger att den andra meningen efter semikolon ”… är en utveckling av eller förklaring till den första.” Eller som Gösta Åberg skriver i ”Handbok i svenska”: ”Semikolon signalerar nära anknytning bakåt.”

Författaren Siv Strömquist har lärt ut: kan semikolon bytas ut mot ”så, för/ty, utan, men/fast” eller ”och” - då är det korrekt använt.

Semikolonets förespråkare förmedlar snobbism och nörderi; de tar gärna till pompösa utläggningar om tecknets form och funktion.

Skeptikerna obstruerar lika starkt; juridikprofessorn Jan Hellner har kallat det ”överklassens skiljetecken” och poeten Bruno K. Öijer har sagt att han ogillar skiljetecken men att det bara är semikolon han hatar.

Författaren Kurt Vonnegut rådde: ”Använd inte semikolon. De (…) står för absolut ingenting. Allt de visar är att du gått på college.”

I USA har tecknet kallats ”flickaktigt” och hårdingar som Ernest Hemingway och Raymond Chandler använde det givetvis inte. Vonnegut lär ha skrivit: ”När Hemingway tog livet av sig satte han punkt för sitt liv; ålderdom är mer som ett semikolon.”

”The Semicolon Project” rådde för några år sedan människor som led av ångest, självskadebeteende och självmordstankar att tatuera in ett semikolon på handleden. Projektets grundare Amy Bleuel beskrev det som en symbol för en författare ”som kan avsluta en mening, men väljer att inte göra det. Författaren är du, och meningen är ditt liv.”

På senare år har semikolon fått ytterligare en betydelse, nu som blinkande smiley ;)