Bäste Herman Sundqvist, sedan många år tillbaka har vi haft återkommande kontakt. Ända sedan händelserna i Valvträsk i Norrbotten 2004, då Sveaskog högg skogen på Sörfligget. Och jag har uppmärksammat ett ansenligt antal naturskogar under alla åren när du du var Sveaskogs skogschef.

Följer din blogg som du fortsatt med även sedan du utsågs till generaldirektör i Skogsstyrelsen. Det senaste inlägget är från den 11 juni och har rubriken ”Bilden av ett tudelat skogslandskap bidrar till evig kamp”.

Lika envetet som jag har stått upp för miljömålen har du stått upp för produktionen. Självklart blir det motsättningar när vi får veta att 55 000 hektar nyckelbiotoper avverkats i nordvästra Sverige, trots allt fagert tal. Samtidigt höjer Skogsstyrelsen ribban för nyckelbiotoper i samma område så att naturskogar som i övriga Sverige klassas som nyckelbiotoper nu kan avverkas som produktionsskog. Borde inte en dumhetsvarnare ha blinkat rött hos alla som vill förebygga tudelning och konflikt om skogen?

Dessutom är helstatliga Sveaskog samman med Statens Fastighetsverk största markägaren i nordvästra Sverige.

Bilden ovan är tagen den 30 juni 2019 i Arjeplogs kommun visar ett färskt exempel på varför det blir kamp.

Sveaskog har brutit en ny väg genom gammal naturskog med höga naturvärden. Syftet med vägen är att avverka en skog intill av nyckelbiotopsklass som även är viktig renbetesmark.

Vägen har brutits redan innan något samråd med samebyn hållits om skogen. Samerna, vår urbefolkning, ska uppenbart bara ställas inför fullbordat faktum.

Allt för att öka produktionen, på samebyns, rennäringens och miljömålets bekostnad.

Är det så konstigt då om det blir konflikter och ”evig kamp”.

Vänligen,