I Aleå är det minus trettio grader, och det blir bara kallare. Sofia och hennes två bröder är ensamma hemma innan jul, föräldrarna på semester i varma Thailand, när all ström försvinner. Ingen täckning, inga lampor, och inga element. Mörkret och kylan tar över staden.

För att inte frysa ihjäl skyndar sig barnen till bilen medan den fortfarande går att starta, och ger sig av mot sin stuga. Där finns det ved att hugga och spis att elda i. Brunn, yxa och hagelgevär har lämnats kvar. Men med ett sinande matförråd och tre munnar att mätta är det inte lätt.

Och dessutom kan Sofia inte sluta oroa sig över sin hemliga pojkvän Elias, som dessutom är hennes ­storebrors före detta bästa vän, som var i en annan stad när strömmen försvann. Har det sträckt sig ända dit?

Han som alltid har för lite kläder. Tidigt på morgonen tar hon skotern och kör till Aleå i hemlighet. Hon måste hitta Elias. När hon kommer till hans lägenhet möts hon bara av hans mamma. Död. Med tårar i ögonen skriver hon en lapp till Elias och berättar var hon är.

Dessutom blir de rånade av en argsint man, som tar deras yxa, mediciner och tändstickor. Hur ska de överleva?

Sofias tolvåriga lillebror påminde mig väldigt mycket om min egen lillasyster i samma ålder. Hennes relation till honom och tankarna om att han måste få äta sig mätt, att han måste skyddas, är precis samma tankar som jag skulle ha.

Det är sant. Om jag hade haft ett äldre syskon så hade jag vetat att den kunde klara sig själv, precis som Sofia tänker. Men mitt lillasyskon måste jag ta hand om.

Den här boken är verkligen en tankeställare. Vad skulle jag själv göra om elektriciteten försvann mitt i vintern? Just nu när det är som kallast hade man ju inte klarat sig här i stan. Min familj hade gjort samma som Sofias, åkt ut till stugan. Där har vi ved så det räcker, och ett skafferi med mat. Vi har egen brunn, men vattnet pumpas upp med hjälp av elektricitet så vi hade nog behövt smälta snö för vatten.

Det största problemet skulle bli maten.

Sofia försökte med fiske, men hade inte så stor tur. Däremot sköt hon en bäver. Jaga blir nog lösningen, men hur mycket vet man egentligen om att ta hand om ett dött djur? Visst kan jag grilla, men jag kan inte flå ett djur, jag vet inte heller hur man tar hand om allt kött.

Och de som inte har en stuga? Skulle de försöka ta vår? Vart skulle de ta vägen? Var i Luleå stad finns det vedeldad värme? Skulle samhället överleva? Eller skulle det bli totalt kaos?