Lena Jonsson kommer från Bollnäs och började spela fiol redan som sexåring.

– Mina föräldrar spelade folkmusik, fiol och kohorn, och jag och min brorsa följde med dem på allt möjligt, på konserter och när de spelade till dans.

Under skoltiden spelade hon även lite klassiskt.

– Det var roligare med folkmusik. Jag tycker om folkmusikmiljön, det sociala och den fina sammanhållningen.

Lena Jonsson är utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm och riksspelman.

– Jag började spela i band när jag var elva år. När jag blev lite äldre började jag skriva egna låtar, det kom ganska naturligt.

Hon beskriver sina kompositioner som en blandning av olika musikstilar. Efter tre terminer på Berkeley College of music i Boston, USA, fick hon ny inspiration:

– Den amerikanska folkmusiken har influenser från blues och från musik från de brittiska öarna, men också från den musik som de afrikanska slavarna hade med sig, med stränginstrumentet kora och olika slagverk. Det är ganska stor skillnad på den amerikanska och den svenska folkmusiken. Dels är det ett annat tonspråk, dels andra rytmer och instrument. Men fiolen är ju gemensam.

Hennes musik har gjort en egen resa genom åren:

– Först spelade jag mest svensk folkmusik, ganska traditionell, och grottade ner mig mycket i det. Jag har en stor repertoar från min familj och uppväxt i Hälsingland. När jag gick ut Musikhögskolan kände jag ett behov av att förnya mig och utvecklas. Inte så att jag tyckte att det var tråkigt, men jag har alltid varit nyfiken och ville hitta nya saker.

Då blev det franskt:

– Jag började spela med en durspelare från Bretagne. Jag har alltid tyckt att det är kul att utforska annan folkmusik än den svenska, och sedan ta det till mig, så att jag hittar ett sätt att spela som ända känns som mitt eget. Jag vill inte försöka kopiera det de gör, men blanda det med mitt uttryck.

– Både bretagnisk och amerikansk folkmusik, swing och jazz har format hur jag låter i dag. Men det är en pågående process.

Till Norrbotten kommer hon direkt från USA, där hon deltar i ett jubileum på skolan i Boston.

– Jag ska spela med mitt band The goodbye girls och undervisa i svensk folkmusik. Jag har fiolelever i individuell undervisning en hel dag, det ska bli jättekul att komma tillbaka.

I Norrbotten ska Lena Jonsson trio ge två offentliga föreställningar och dessutom spela för mellanstadieklasser på några platser i länet.

– Vi bjuder på ett blandat program med mina låtar. Jag brukar berätta mycket historier kring låtarna, hur de kom till och så. Men det här är faktiskt de första skolkonserterna vi gör i den här konstellationen, så det ska bli väldigt spännande. Jag hoppas att Norrbottens-kidsen är snälla.

Hon ser särskilt fram emot konserten i Sävast utanför Boden:

– Min mamma är född i Boden, och jag har aldrig varit där, så det ska bli jättekul att se.

Och kanske är det en lätt yrvaken och ”jetlaggad” Lena Jonsson som anländer till Norrbotten på måndag morgon.

– Det blir brutalt, jag landar i Stockholm på söndag och åker nattåg till Luleå. Men jag är ganska bra på att sova, så det ska nog går bra.

Lena Jonsson är 32 år och har hållit på med musik på heltid sedan tonåren:

– De senaste elva, tolv åren har det varit ganska mycket. När jag var elva år spelade jag i och för sig sjukt mycket, men kanske inte på en professionell nivå.

Hon skrattar till och tillägger:

– Men vi var väldigt populära i Bollnäs med omnejd. Jag vet inte om det berodde på att vi var söta eller att det lät bra. Kanske en kombination.