GÄSTKRÖNIKA Var är vi hemma? Vad är det som gör att vi känner oss hemma på en plats, i ett sammanhang, i tillvaron?

Jag har kommit mer och mer att inse att för mig är landskapet med sitt innehåll av både människor och minnen viktigt för min hemortskänsla.

I början av augusti gjorde jag en nostalgitripp under några dagar. Upp från Luleå till Överkalix där jag förutom att svänga upp på Brännaberget vandrade runt i samhället och åt en ostburgare vid torget.

Vidare upp efter fantastiska Kalixälven, färjan över älven vid Rödupp. Ett kort stopp i Jokkfall där fritidsfiskarna lyfte sina spön i solnedgången.

Från Jokkfall styrde jag kosan förbi Korpilombolo, Ohtanajärvi, Sattajärvi där jag en gång i tiden skulle ha befunnit mig om vi hamnat i krig, men där jag också besökt byarna under min tid vid länsstyrelsen. Lunch i Pajala, en vandring på Vasikkavuoma slåttermyr innan jag gav mig ned mot kusten genom Tornedalen.

Tornedalen! Nordens nildal! För er som inte följt Torneälven kan jag inte annat än säga beklagar. Från dess övre lopp, ned till havets strand, löper den genom fjällmark, skogsmark, odlingsbygder, medeltida samhällen. En urgammal handelsled, delad genom riksgränsen, men förenad av folk och historia.

Norrbotten är verkligen fantastiskt och värt inte bara ett, utan flera, besök. Norrbotten är hemma.

Just nu sitter jag mitt inne i Karlsborgs fästning, vid Vätterns strand. En försvarsanläggning som föregick Bodens fästning, men som bygger på samma försvarsdoktrin.

I mitt nya jobb har jag ansvar för förvaltningen av den mark och de byggnader som förvaltas av Statens fastighetsverk utanför Stockholmsområdet. Stora delar av vårt nationella kulturarv, som kan berätta om statens framväxt. Men också enorma markområden med viktiga naturvärden och platsen där vår ursprungsbefolkning, samerna driver sin renskötsel. Just nu omtvistade, vi är många som väntar på utslaget i Högsta domstolen i målet Girjas mot staten.

En viktig del mitt arbete är att träffa människor runt om i landet. Min nostalgitripp hemma i Norrbotten, kan jag nu komplettera med att besöka andra fantastiska platser i vårt avlånga land.

Oavsett vilken plats jag besöker, slås jag av att den stolthet och kärlek som jag upplever hemma i Norrbotten, möter jag på samma sätt var än i landet jag befinner mig. De jag möter kan ha synpunkter på än det ena och det andra, men alla kan och vill berätta om sin plats, sina landskap.

Kanske är det nog ändå så att vi har mer som förenar, än som skiljer oss åt?

fastighetsdirektör